Saknad.

Igår miste min allra bästa svägerska sin barndomskompis. 24 år gammal,
skulle ha barn om mindre än en vecka och hade varit gift i 3 år.

Det fick mig att tänka på att börja leva och njuta av varje sekund man
får här i livet. Njuta av den sistsen man hamnat i..barn..familj..hus.

Sluta va bitter och gå och undra varför allt blev som det blev och varför
"vänner" som det va förr slutade höra av sig.

Det jag kan säga nu är att jag lever, jag är lycklig...Jag har mina vänner jag umgås
med och jag är nöjd. Jag vill också medge att jag saknar vissa människor som
man glidit ifrån under senare år..
Sara, Sofie-vi ses, inte ofta, men vi ses.
Amelie-Det va länge sen, jag saknar våran tid!
Åsa-jag saknar dig.

Lev, älska och njut mina vänner!