Förlossning.

Dagen innan BF det vill säga den 28dec kände jag inte ett jota av nånting, inte mer än att bebisen va hyperaktiv (som vanligt). Oroade mig som vanligt över så allt va bra med bebisen då vi varit inne på ett par extra kontroller då hjärtljuden va för höga. Läkare och barnmorskor undersökte oss de gångerna men de kunde konstatera att allt såg bra ut och de höga hjärtljuden va pga att jag hade en väldigt livlig bebis.

Tog även lite kort på magen IFALL bebisen ville titta ut på BF dagen...Och tur va väl det då den nästan tajmade tiden.

Vid 0530 på onsdagsmorgonen kände jag lite "stickningar" i magen...Lite som mensvärk men då jag nästan aldrig upplevt sådana smärtor visst jag inte riktigt va det va. (hade jag bara ätit något lustigt kanske)...Jag tog ett par panodil, Niklas va vaken så jag sa att ja började känna lite. Mamma kom vid 6, innan hon åkte till jobbet och skulle hämta en dagkräm.
Hon trodde nog inte riktigt på mig när jag sa att jag började känna...

Vi vilade mest på morgonen och jag hade lite förvärkar som kom och gick..Inget som än så länge gjorde ont. Då jag läst ett antal förlossningsberättelser så väntade jag bara på att det skulle börja göra jävligt ont...Då jag läst att dom flesta låg hemma och tjöt konstant i 12 timmar för det gjorde så ont.

Vid tio på morgonen sa jag till Niklas "Ikväll föder vi barn, Vid tio åker vi in till BB och vid två föder jag.." Och jag är en jävel på att gissa rätt skulle det visa sig! Jag trodde inte riktigt på mina ord men innerst inne hoppas man ju ändå och nånstans känner man det på sig när det är på g...

Jag gick hemma och städade bort det sista av julen. Hängde mig över fåtöljen då det kom en värk...(som fortf inte gjorde vidare ont, visst fasen kändes det men inget ja kved nåt värst över)
Niklas åkte till stan en sväng och tog även med sig pizza hem. Det va det ända vi åt den dagen skulle det visa sig. Och bra va väl det såhär i efterhand...ladda upp med lite extra kalorier..:-)

Vid fem hugget tappade jag upp ett bad, och att bada har aldrig varit så skönt. Visst,det tog inte bort smärtan men gjorde mig väldigt avslappnad. Låg där tills ja, Bonde söker fru började precis när ja kom upp.

Jag gick o gick o gick och väntade på att det skulle börja göra riktigt ont..Men de kom aldrig. Dock kom värkarna oregelbundet men med alltifrån 5-15 minuters mellanrum. Vid kvart över åtta ringde jag in till BB (ifall), jag fick då order om att vänta tills
jag hade två värkar inom 10 min.

Vi klockade och det dröjde inte länge...Vid nio ringde jag in igen och sa att nu kommer dom
regelbundet. Anita(som jag då pratade med) sa att kom in (eftersom det va halt och att vi ändå har 8 mil att åka)...Men hon sa att är du inte öppen tillräckligt så får ni gärna sova över i källaren och se om det kommer igång...Snällt sagt, jag har bara hört att
alla får åka hem om dom inte är tillräckligt öppna.

Vi packade in det sista i bilen. Men om o om igen sa ja högt för mig själv "Ja kanske
inte har så ont"..Bilresan ner va lugn. Fick mina värkar men inte mer än så. Vi kom ner till BB vid halv elva...Började med det vanliga CTG:et och det skulle visa sig att hjärtljuden fortf va höga..

Vi låg där bortåt en timma. Till slut kom barnmorskan (som sedan är med vid förlossningen)

och kände hur mycket jag va öppen...Det visade sig att jag va öppen 8 cm när ja kom in..."Du har kämpat på bra hemma" sa hon.

Jaha sa jag, jag har städat och styrt. Ska det inte göra ondare? Skönt tänkte jag... Fick då ta på mig sexiga rocken och de otroligt fina nättrosera!

Niklas tyckte jag aldrig hade varit sexigare! Haha.

Kom in på förlossningsrummet vid tolv ungefär...tiderna är på ett ungefär.

Gick med en gåstol samtidigt som jag hade CTG på magen för att kontrollera...

Testade lustgasen, men herregud så full har ja aldrig varit..ingen kontroll och det va inte riktigt
min grej. Mäkta stolt över mig själv att jag klarade det hela nästintill utan bedövning! Niklas drack kaffe och knaprade sockerbitar, eftersom vi inte ätit så mycket va vi båda rätt trötta.

Vi gick där inne och pratade och skrattade. Vill inte påstå att dom sista cm dom skulle öppnas gjorde ondare än innan.
Vid tio över två kom dom in och tog hål på vattnet. Sen ska jag erkänna att det började göra ont..När huvudet ska ner i bäckeningången och ner i förlossningskanalen.
Och shit pommes..Det gick ju, men en o annan tår kom med dom värkarna..

Vid kvart i tre hugget blev smärtan värre o värre och jag ringde på barnmorskan.
Då vi va själva på förlossningen just den natten kom dom direkt och inget stim... Det är lite oklart där vad som hände, men vet att dom förberedde allt och
jag vet att dom sa "känner du för att krysta när värken kommer, så kör på" Kan tänka mig att vid tre så började dom riktiga krystvärkarna komma...

Niklas tröja blev rätt uttäjnd, hehe, Och om jag får
beskriva smärtan som kom så...ja...som o va stenhård i magen och skulle försöka bajsa ut en vattenmelon. Stenhård! Haha. Tre fyra krystvärkar senare så va han ute..Exakta
klockslaget 03.33.

Innan sista värken vet jag att den ena barnmorskan sa "nu får du inte krysta" Jaha tänkte jag, lätt för dig o säga! ...ä du skitnödig så är du!
Kände till slut hur all smärta försvann och upp på bröstet kom den finaste killen jag kunde tänka mig! Både niklas och jag grät ett par glädjetårar och tittade
på varann och sa i kör "de blev en malte"...En fin kille som vägde 3700 gram och va 51 cm lång.