Hej raringar! Äntligen en lugn stund i soffan, det är ta mä fasen fullt upp 24 timmar om dygnet. Typ.
Tänkte dra ett inlägg om saker som är ovärt...Ovärt o värt?
Lika ovärt som att va bakfull är det o äta kolhydrater för mig. Jag tror jag börjar bli gammal.
Det är värt o få känna sig snygg. Typ såhär snygg ni vet... När man får en kommentar att man ser fräsch o snygg ut. Men sen är bakfyllans dag så ovärt. Jag har fortfarande ont i hela kroppen...
Det är liksom inte värt o supa sig full o förstöra en hel dag dagen efter längre. Jag börjar kanske bli gammal. Det värsta är att jag känner mig lika överkörd efter 2 glas vin som efter en flaska. Kanske dricker ja för sällan? Hehe. Min kropp är helt klart inte van vid det längre.
Sen den här dagen efter som man eller iallafall jag säger "Idag får vi äta vad som hellst för att jag är bakfull"
Ni vet jag vräkte....verkligen VRÄKTE i mig kolhydrater igår. Allt från Påskmust till toast och chips.
Inte värt. Inte för 5 öre. Att gå från en osvullen fräsch morsa till en sunk-morsa med svullen buk är inte OK. Jag hade/har så fruktansvärt ont i magen.... Jag inser att en kropp med normalt intag av kolhydrater mår bäst. Inte en svulla-kolisar kropp.
Jag är mänsklig. Jag faller så lätt in i dåliga banor och jag erkänner det också. Jag faller fortfarande in i dåliga banor. Det tar ett tag att hitta balansen och veta vad som är rätt och fel för min kropp.
Jag kan inte vräka i mig kolhydrater längre, det går inte. Jag hoppas att det här va sista gången och att jag hädan efter ställer mig en funderare och ställer frågan " Är det värt det? "
Jag tycker inte det är värt att må skit.
När jag började denna viktresa ner mot mitt mål va jag superstrikt, inte ens en mörk chokladbit fanns då på min världskarta. Här när jag är i mål och vet att jag kan unna mig gör jag liksom det lite för ofta.
Och det märks direkt på vågen, jag väger mig fortfarande för ofta. För att? För att jag är rädd att bli tjock igen. Jag måste ha stenhård koll. Men önskar att jag kunde väga mig minst 1 gång i veckan, snart är jag där.
Jag vet att jag inte kan svulla längre. Min kropp är definitivt inte gjord för det. Och det är inte värt det heller.
Jag vill hitta en balans. En balans där jag äter rätt kolhydrater när jag låter mig unnas och inte bara skit som jag äter när jag väl äter kolisar. Godis må va gott de 5 första bitarna men fan inte sen...
Jag vet själv att min kropp nöjer sig med en mörk chokladbit.
Jag lever fortfarande lite kvar i det här " Men nu är det lördag..lördagsgodis ska va lösgodis i mängder"
Men nej, det är inte värt det längre.
.jpg)
följer din blogg o är väldigt imponerad av din resa:)
jag har själv hållit på med lchf sen oktober förra året och har nu gått ner ca 20kg men har ungefär lika mycket kvar. hamnade du någonsin på en platå och vad gjorde du då? är det bara att köra på som vanligt tills det tillslut ger med sig?"