Händelserik morgon.

Så här gott sover lillskrutten nu.

Under morgonrundan lyckades Malte på nåt sätt sätta en melonbit i fel strupe vilket resulterade
i att han knappt fick luft och lät som ett gammalt ånglok på trasig räls. PANIK utbröt givetvis.
Efter samtal både till bitterf*ttor på 1177 och till mer vänligare personal på Vårdcentralen...barnläkare i vvik så fick vi konstaterat att han förmodligen skrikit ner biten och att vi ska avvakta under uppsikt.

Det är när nåt sånt här händer man inser vilken innerlig kärlek man hyser till sitt barn.
Och va skört livet är.
Jag kan inte ens föreställa mig hur livet är för Peter och Evelina med deras Lucas.
Att alltid under Lucas snart första år fått ha en vakande öga.
Man kan inte mer än önska dom allt väl i livet och man inser också där vilka underbara människor
Lucas har fått som föräldrar. <3
Nåväl, kärleken till sina barn är något enastående!

Jag ska lägga mig i soffan en stund och bara njuta och ta det lugnt.
Mitt solväder jag beställde verkar nån ha stulit, otippat.