Cilla ,fina du. Det här inlägget skrev den kloka och sanna människan igår. Det tog mig med storm.
Nästan så jag ville gråta lite för att det va som om hon skrev om mig.
"Snälla ät mat och njut av den"
Där säger jag inget annat än det gör jag. Varenda bit jag tuggar i mig njuter jag av, om det så är en strikt LCHF omelett eller en tjuv chokladbit.
Men denna strävan om att nå ett mål på vågen, en siffra, ett kilo hit eller dit. Vad sjuttsingen är det vi människor håller på med. Jag inser att jag inte är överviktig längre och att jag absolut borde va nöjd nu.
Jag vet själv att när jag nu som jag vill kommer ner till "mina" 62 kg kommer jag inte va mer nöjd än vad jag är idag. Ändå ska det ske.
Som ni läst och märkt av här i bloggen har jag nått en inre stress och panikångesten är ett faktum.
Pain in the ass är det. S.K.I.T.J.O.B.B.I.G.T.
Igår va jag hos underbara Chia där hon hade en genomgång av hela kroppen, man får lära sig andas rätt och trolla bort dom dumma tankarna. Och en faktor till att jag är såhär just nu är min stress om att nångång få komma i "Mål". Japp, det är dom där siffrorna på vågen som jag vill se. Det är så dumt.
- För det första har jag redan lyckats med det optimala. -43 kg, det säger rätt mycket om en människa. Att helt på egen hand gå ner en halv människa. Det visar att jag är stark och står på egna ben.
- För det andra har jag faktiskt nått och byggt upp ett hälsosamt liv.
- För det tredje så är jag så nöjd med min kropp att ett kilo hit eller dit kvittar egentligen.
En sak som gör mig rädd är att lägga på mig vikt igen. En dum tanke som tar upp alldeles för mycket tid och sabbar för min självkänsla. Jag är rädd för att om jag går upp ett kilo nån ska komma fram och säga "Vad tjock du har blivit" Amen jag vet. Mina hjärnspöken är elaka ibland... Men jag är ärlig.
Jobbar varje dag med att älska mig för den jag är. Jag är inte mer än människa.
Därför Cilla vill jag tacka dig för inlägget. Det tog mig med storm och fick mig att börja tänka om.
Ytterligare en gång.
Jag vet hur du tänker och känner Lina för jag har själv varit där en gång. Och det är inte förrän efteråt man verkligen inser hur mycket tid man lägger ner på att fundera på hur livet skulle bli om man skulle gå upp lite i vikt. Tänk om, tänk om... Så dumt ju! För precis som du skriver så lever du ett hälsosamt liv idag och mår jättebra. För att du ska gå upp i vikt igen måste du ju lägga om hela ditt liv radikalt och helt sluta bry dig om motion och hälsosam kost. Och med handen på hjärtat, det kommer ju inte hända.
SvaraRaderaFörsök att fokusera på allt du är snarare än vad du inte är. Njut av livet och tyck om dig själv! Du är helt underbar och fin precis som du är. Och du var precis lika fin och underbar innan du gick ner i vikt, du hade bara svårt att se det själv. Glöm inte bort det.
Stor kram!