När jag vaknade och tänkte för ett ögonblick att ge mig ut o springa i det vackra vädret direkt tänkte jag samtidigt att äh. Lina; ta det lite lugnt idag. Satte mig vid köksbordet och skulle äta frukost... Vad ser jag då? Jo min kära bror kommer gåendes svettig och dan och har precis avverkat sina 5 km.
Det va bara för mig att slänga i mig frukosten och på med löparkläderna och ge mig ut.
Det behövs lite pepp från andra människor för att ta tag it... Ja alltså inte för att han sa nåt men jag blev lite avundssjuk och ville minsann också! Trodde benen skulle gå av efter 5 min, satan sicka tunga ben jag hade idag! Men 5 km klarade jag och jag är helt slut.... Men skönt är det.
Nu vankas det tipspromenad som vanligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar