varning för djupt inlägg.

Jag har en kväll som jag vill gå tillbaka i tiden och minnas med både sorg och glädje.
När man bara ökar i storlekar...från medium, large, xl. Mina tankar va då att "Herregud va storlekarna
har blivit mindre med tiden...xxl nu är väl som M för ett tag sen"

Det va ju inte riktigt så. Men när man är tjock. Jo jag använder tjock, för jag tycker nu att jag va riktigt tjock. Jag vill inte ljuga och säga överviktig. Det va jag inte. Jag va tjock.
Jo när man är tjock tänker man liksom inte på det. Kan man fortfarande ha den största storleken på Gina Tricot är man ändå nöjd för att man fortfarande kan hitta kläder där.

april 2011 

När du är tjock är det ingen som kommer fram och säger "Du ska inte börja tänka på vad du stoppar i dig. Du är tjock" jämförelsevis som nu när folk kan komma fram och säga "Gud va smal du har blivit" 

Det jag vill komma fram till är att när folk inget säger om ens vikt och man fortfarande kan ha de kläder man typ vill ha så tänker man inte på hur man ser ut. Man undviker också hellst att hamna med på kort för innerst inne vill man inte inse hur man ser ut. Ja menar, nånstans långt innanför pannbenet vet man ju om det. 

Nu när jag inser vilka hälsovinster jag gjort vill jag säga till tjocka människor "Ska du inte tänka på vad du stoppar i dig istället än att sitta här o svulla" Men så säger man ju inte. Aldrig. 

Min svärmor är ärlig. Jag älskar ärliga människor. Hon kan ge en pik som får en att tänka om. 

Ja om man fattar pikarna det vill säga. Hon är nog den enda som skulle kunna stoppa mig om jag börjar lägga på mig vikt igen. "Fan ta dig om du går upp 40 kg igen!" Det är skönt att ha en sån människa runtom sig!  

juni 2011 

Som ni vet sen långt innan höjer jag låghydratskost högt upp över skyarna! 

Jag är ett levande bevis på att det funkar. Tror man LCHF är livsfarligt kan man åtminstone

kickstarta igång kroppen med låghydratskost för att sedan övergå till etc tallriksmodellen. 

Jag är och kommer alltid vara en LCHF:are som tillsätter kolhydrater med måtta nångång ibland. 

Jag lever och tror att kroppen inte behöver överdrivet med kolhydrater. 

Mötte Therese idag på stan. Eller mötte, vi hade bokat loppis-träff ;-) Hon sa att det hade stannat av på vågen för att istället visa sig på måttbandet. Måttbandet är lika viktigt om inte viktigare att hålla ögonen på. 

MEN jag är som Therese, jag vill se resultat på vågen. Han man alltid vägt alldeles för mycket vill man en dag också stolt kunna berätta för alla vad man väger. Det bara är så. 

Jag är stolt över mig själv som tog tag i mitt liv. Såhär i efterhand vet jag inte hur jag egentligen

tog steget. Det va ju inte direkt nån som sa "Tja tjockis! Faaan börja ta hand om dig själv" 

Kanske min djävul på axeln, vem vet. Karaktär säger vissa, kan delvis hålla med. 

Ta hand om era kroppar.