Det har hänt mycket under mitt senaste år. Men jag måste påminna mig nån gång i veckan hur jag ser ut nu och klappa mig på axeln för vilken underbar resa jag gjort och vilken järn-karaktär jag haft/har.
Det stiger mig åt huvudet säger min sambo. Jag ändrar mitt mål hela tiden.
Min fina svärmor sa igår att "Va fin du är, nu får du inte gå ner mer"
Igår hade jag plötsligt ändrat mitt mål till 65 kg. Bara för att då har jag ju gått ner nästan 40 kg.
jag borde stoppa mig nu. Det är farligt att flytta sitt mål. Det liksom smygkommer.
Tack alla ni än en gång som stöttat mig under resans gång och hjälpt mig på traven.
Är det såååå viktigt att få bekräftelse. Gör du det inte för din egen skull eller?? Du kanske gör det för att alla ska säga hur duktig du är.. Tråkigt att läsa att du hela tiden klagar på att vissa inte säger till dig hur smal du har blivit.. Men du har inte tänkt på att du ser ut som ett lik och du ser inte sund ut i ansiktet.
SvaraRaderaJo Lina jag skrev det innan. Man blir aldrig nöjd och tillslut hamnar man i en slags gråzon där inget är bra och man mår skit. Vore jag som du skulle jag nu när du gått ner så mycket faktiskt ta hjälp av en psykolog, för hjärnan spelar ett spel kroppen inte är med på.
SvaraRaderaDet är det bästa tips jag kan ge dig innan det verkligen börjar gå för långt!
ANONYM: För det första ställer jag mig frågande till vad syftet är för dig att kränka Lina på det här sättet? Någonstans måste man förstå att en resa på minus 40 kilo påverkar mycket och sannerligen sättet att se på sig själv. Varför tracka någon på det här sättet som har lyckats bli av med nästan 40 kilos övervikt? Något som personen i fråga har mått dåligt över att bära på och numera är lycklig för att hon faktiskt har lyckats nå ner i vikt. En prestation som många människor faktiskt inte klarar av. Det är klart att man tidvis kan behöva prata med någon om "sitt nya jag" eftersom det kan vara svårt att se på sin nya kropp med nya och nöjda ögon. Men det innebär inte att man måste gå till psykolog. Att skriva blogg och arbeta med sig själv kan vara ett sätt. Att prata med sin mamma, sin man eller sina vänner är ett annat sätt. Man måste vara accepterande med människor som gör en livsförändring och att skriva på det sätt som du gör tjänar ingenting till. Om det är så att du någonstans oroar dig för att Lina ska bli för smal eller utveckla en ätstörning finns det andra sätt att oroa sig på - att skriva elaka och anonyma kommentarer är inte ett bra sätt. Jag tycker att du behöver tänka över varför du över huvudtaget hänger på den här bloggen. Det är faktiskt frivilligt att läsa blogg och jag tror sannerligen inte att någon som skriver blogg uppskattar den sortens kommentar som du delar med dig av. Återigen, OM du oroar dig för Linas välmående finns det bättre sätt att göra det på. Att trampa någon på tårna och skriva elaka saker är inte särskilt snällt.
SvaraRadera/Cilla
Jag kan bara svara för min anonyma kommentar som inte var menad som en kränkning. Allt jag menar är att mycket sitter i hjärnan och hjärnan kan skada en mer än en själv vid snabb och massiv viktnedgång. Jag talade aldrig om ätstörning eller något och menade inget illa, så jag ber om ursäkt ifall min kommentar på något sätt verkade kränkande.
SvaraRadera.. Jag glömde tillägga att det du gör är jättestarkt att göra, att det kräver karaktär. Men jag har en fråga och den är mest riktad till din LCHF-kost: har du någonsin någon dag där du bara äter vegetariskt? Det verkar vara en hel del kött....
SvaraRaderaTack! Jag har hittills inte ätit vegetariskt, jag känner att jag behöver kött/fisk varje dag så brukar bli 3 dagar fisk & 4 kött.
RaderaJag antar att dessa två anonyma kommentarer inte är skrivna av samma person då? Att jag reagerade å Linas vägnar var för att jag anser att kommentarerna ovan inte kändes trevliga. Särskilt inte om man läste det som att båda kommentarerna var skrivna av samma person. Det kan givetvis svårt att utläsa om något är skrivet med trevlig eller elak ton så klart, eftersom man inte har tillgång till ansiktsuttryck eller kroppsspråk hos den som uttalar sig. Kanske kan man skriva under mitt sitt namn eller nån signatur om man är anonym som kommenterar för att det inte ska kännas så hårt? Jag vet inte. Detta är Linas blogg och jag menar inte att lägga mig i, men ibland är människor så fruktansvärt elaka och jag kan inte bara bita mig i tungan och se på. Så tack för att du, den ena av er anonyma, förklarade dig och din kommentar.
SvaraRadera/Cilla
Men lina nu har du tagit bort det du skrev om att ni som är tysta kan fortsätta vara det för du bryr dig .. Varför ta bort något sådant.. ????
SvaraRaderaDet är min blogg, jag tar bort eller tillsätter vad jag vill. :-)
RaderaLina du ÄR jättefin precis som du är nu! Att du skulle se sjuk ut i ansiktet kan inte jag se.. Jag ser en välmående och fin tjej :) Att vilja väga 65 kg är INTE orimligt alls, vi är ungefär lika långa du och jag och byggda på liknande sätt, räknar man då ut vårt BMI så är 65 kg en helt NORMAL vikt, vi skulle gott och väl kunna väga runt 58 kg eller mindre innan det skulle börja bli "farligt" för hälsan. Att vara överviktig ÄR farligare anser jag och man mår SKIT av att vara det..
SvaraRaderaJag älskar att du peppat mig att komma i bättre form! Morgonpromenaderna tillsammans och mattipsen har hjälpt MIG massor, så tack för att DU finns!
Så länge du äter, tränar och tar hand om dig själv som du gör nu så kommer jag stötta o berömma så mycket jag kan :) Skulle jag märka att det går "överstyr" åt något håll kommer jag som din vän att säga stopp och försöka hjälpa. Men jag är inte det minsta orolig över din hälsa, du ser ut att må toppen!! :)
//Madde