EN SAK TILL...

Jag fick äran att va med hos Kostdoktorn i fredags. Det är stort tycker jag, nästan lite mallig ;-)
Artikeln hittar ni här.

Fredag, lördag, söndag....

....=jobb. Det va min jobb helg, vankades julbord i dagarna 3.
Niklas har fått vara min personliga taxi driver. I fredags va det piss väder, jag kör inte i piss väder.
För det första diggar inte mina hjärnspöken och köra i mörker, när det sen ramlar ner mjäll
från himlen får hjärnspökena fnatt.

MEN. Idag körde jag... Niklas lovade att snön inte skulle komma förrns till kvällen. Så blev det inte....
När jag väl skulle åka hem från jobbet så kom jag till södra vi, sen sprutade tårarna och jag vägrade köra en millimeter till. När vägen från vimmerby och hem inte var plogad va det inte en lätt lek. När jag då fick möte som resulterade i att jag fick hålla mig mer åt högra sidan spårade liksom bilen ur och jag trodde jag skulle hamna i diket varenda gång. Jag kände mig töntig, jag känner mig töntig. Men Niklas säger att jag inte är töntig, att även han tyckte att det va lite väl ute på vägarna. Han är nog mer snäll än ärlig. Men ja tar det, han hämtade mig iallafall och hem kom vi helskinnade.

Ska vi prata om nåt roligt så fick jag höra att julens röda är vitt i år. Kläder alltså. Jaha tänkte jag, inte för att jag är en person som klär mig i rött annars. SOM TUR är hittade jag en ny fin vit klänning i garderoben till jul. Lyckost mig liksom. Jag som knappt har några kläder. Jag blev lite av en hot mama tycker jag.

LCHF Jansson

Godmorgon raringar! Ingen mer panikångest... Sally sa till mig att" det är ju bättre att ha ångest.. Människor med ångest har ju en mycket mer kreativ sida än andra, en god analytisk förmåga och ett intellekt över det normala" då mådde ja genast bättre ;-) 

Jag älskar Åse! Så in i norden, för inte visste jag att man kunde trolla fram en jansson utan kolisar.
Min jul är räddad och fy tusan så god den är. Ingen, INGEN känner att det inte är potatis i.
Givet val i år. Jag ändrade lite i receptet. Det "riktiga" receptet innehöll malda hela mandlar och bara grädde.
Jag valde mandelmjöl och 50/50 grädde & creme fraiche.

Ca 600 g rättika
1,5 dl vispgrädde

1,5 dl creme fraiche
3 små gula lökar
mandelmjöl ( går att utesluta om man inte tål det )
Smör
1 burk ansjovis 125 g.
Salt

Sätt ugnen på 200°. Skala löken och skär den i tunna skivor. Fräs den mjuk i smör. Skala rättikan och skär den i tunna strimlor. Förväll i lättsaltat vatten i ca 5 min. Varva rättika, lök och ansjovis i en ugnssäker form. Ställ in i ugnen ca 15 min. Ta ut. 

Blanda ansjovisspadet med grädden & creme fraichen och häll över. Strö över mandelmjöl och klicka över lite smör. (jag skar med osthyvel)

Grädda i mitten av ugnen tills rättikan känns mjuk och gratängen fått fin färg, 45-50 min.

I panikens bubbla.

Hej raringar! Ni vet ju som sagt innan att jag har en släng av panikångest-attack-syndromet ;-)

Igår kom den....IGEN...som ett brev på posten. Det säger bara pang, jag kan inte andas. Jag kommer dö...
jag svettas....jag måste springa på toaletten....pulsen är uppe i öronen...benen väger 986 kg. Jag tror seriöst att ja kommer dö NU....vem ska hjälpa Malte, vem ska hitta honom......hinner ambulansen komma hit?
Det bara blir så.

Den suger pung, riktig jävla svettig pung suger den. Jag hatar den. Jag trodde att jag hade kommit över den eller åtminstone lärt mig att hantera den när den anfaller. Men hjärnspökena är visst smartare än vad jag trodde...

Ett anfall...eller iallafall mina anfall håller i sig i ca 10 +- 5 minuter... Det är långa minutrar när man tror att man håller på o dö. Det är svårt i det läget att tänka "Det är bara panikångest, det går snart över"
För just då som sagt....så tror jag att jag ska dö. Jag hinner gå igenom hela mitt liv + hur min begravning ska va. Låter det töntigt? Kanske för er som aldrig upplevt detta. Men jag säger bara, det är ett helvete.

Niklas fick köra in mig till jobbet igår...Jag va ens inte kapabel att köra bil, då kanske ni förstår?
När han senare på kvällen hämtade mig kändes det lite väl onödigt...Ja då minsann är det lätt att tycka det
är skitlarvigt. Jag blir bara så arg på mig själv. Arg på mig själv att jag tar på mig alldeles för mycket...
Japp för den dyker upp när man minst önskar det, speciellt när jag får mycket att göra.

Tyvärr är det lite tabu att prata om panikångest, åtminstone är det typ ingen som pratar om det.
Men jag gör, jag är inte blyg och jag är inte rädd för att folk ska tycka jag är larvig.
Folk drar på smilbanden och skrattar när jag berättar, då blir jag seriöst ledsen.
Men den bästa bearbetningen för mig att komma över den är att prata om den...
För det här är ingen sjukdom man hittar på, den önskar jag ens inte min värsta fiende.

Det är mitt liv. Jag får börja bearbetningen åter igen... För nångång ska jag också bli "frisk" och inte jämt behöva tänka på den här skiten. Rädd för att ställa mig i en trång kö och känna att jag ska dö.

Det är sjukdomarna som inte syns som är dom värsta. Jag är villig att hålla med.

Här kommer jag!

Har ni saknat mig? Ååh vad jag har saknat er, ser att ni är inne här ändå. Det gillar jag, dock får jag en gnutta dåligt samvete när jag inte uppdaterar er.

Men här är jag.

Jag har liksom haft häcken full som man säger. Jobb, jobb...o så jobb. O så lite mer klädjobb.
O så dök det upp en julmässa här i gullringen som jag sa att jag skulle va med på. Baka sa du?
Baka som fan blev det, och mer efter det. Det resulterade i ett tomt bort på mässan (jag sålde allt alltså), sen fick jag ca 20 limpor på beställning. Säkert 150 biskvier och vaniljhjärtan. Det har varit jobb 7-16 sen baka hela kvällarna... Jag åkte på nåt förra veckan, inte ryggskott. Vi kan säga att hela ryggen krampade ihop.
Skitont gjorde det, jag har fortfarande ont men det är betydligt bättre. Dom sa att ja skulle varva ner och ta det lite lugnt. Men ni känner mig, jag kan inte ta det lugnt. Fakta.se

Men jag ha behövt att ta det lite lugnt nu, dels för att hinna med mig själv och för att motarbeta min panikångest som sakta kryper sig på när det blir för mycket. Det är inte synd om mig, inte alls för själv göra själv ha.

Men nu är jag tillbaka här på bloggen iallafall. Jag ställer inga krav. Jag ska bara försöka. Det går nog bra. Det är ju snart jul. Jag älskar julen, det är den mest fantastiska tiden på hela året. 

I löv it. We will be in touch. 

Capri-tävling med mitt favvo plagg!

Det pågår en tävling genom Capri Collection och givetvis bidrar jag med ett bidrag :-)

Min absoluta favorit är Bailey jacket...Det är lika fin och användbar till vardags som till fest som till ett viktigt möte. Till ett par jeans blir den underbar då färgerna kommer fram. Det blommiga innertyget ger den det lilla extra. Jag bara älskar den! Bailey jacket hittar ni här .

Här ser ni mig med Bailey jacket walnut 699:-
Tatum top 399:-
Addison jeans 599:-
Mira boots 529:-

o här dök jag upp igen. :-)

Hej raringar!

Jag har rannsakat mig själv. Fröken "JA" "Det fixar jag" "Jag klarar allt för jag är mirakelkvinnan"
har insett att det kanske blivit lite mycket på sistone. Ja, jag vet så är vi där igen.
Jag är en expert på att göra alla andra till lags, hinna allt och vice versa. Visst jag hinner allt med nöd o näppe MEN.... jag blir som ett tjurträd... Jag blir irriterad och wrong när jag är stressad. Jag slänger i mig mat och ja... Jag måste verkligen bli bättre på det här nu. Jag MÅSTE tänka på mig själv, va lite egoistisk.

Jag jobbar 7 timmar om dan...jag säljer hundratals artiklar åt vänner på tradera för att dom inte hinner med. Jag tar på mig catering uppdrag, jag hjälper till...och så hjälper jag till och så hjälper jag till lite till.
Vem hjälper mig? Jag blir tyvärr ingen bättre människa av att va alla till lags... det kommer inte va nån som tackar mig till slut när jag ligger utbränd. Så enkelt är det. Men jag vill inte säga nej....men jag måste, jag vet.

Så tack för att ni lyssnade på det. Ni kanske förstår varför jag inte varit här ett tag? Jag hoppas det.
Jag måste försöka hitta tillbaka till den lugna fina Lina som fanns där för ett par år sen, som kunde låta dammråttorna krypa fram ur väggarna och jag väntade med dammsugningen tills imorgon.
Jag behöver fler stunder med att bara läsa en bok, skita i allt och ta en kopp thé. Jamen visst.

• Min personliga målsättning: sluta va perfekt.   

Annars ser jag ut som vanligt....ja är bara lite mer uppstissad än vanligt. NU kan ja känna, gud va skönt o blogga. Det kan bli min egna kvalle tid en gång om dagen. Men bara när JAG vill, orkar och känner för det.

Dock tycker jag det är skönt. Så vi kan säga att I´m back.