Oxfile it is!

Det blev en halvblodig oxfilé till middag! Serverad med smörstekta kantareller, kryddsmör, gratinerad blomkål & sallad! Satt som en smäck och jag är fortfarande sådär äckligt stinn i buken.

Vi har precis gått en runda, tyngre ben har jag nog aldrig upplevt. Känns som om jag hällde i mig ett helrör igår och ja fy tusan. Ni vet nog känslan.

Snart kommer bror min + familj och fikar blåbärspaj och dricker kaffe.
Helt OK avslut på en söndag tycker jag! :-)

Ibland blir man sugen.

Ja ibland blir man sugen på nåt riktigt dyrt och lyxigt till mat.
Då skickar man sin sambo in till stan för o köpa oxfilé.
Det märks vad han kommer hem med. Bildbevis får ni sen.

Och ni som känner mig vet att jag inte är nån soffmänniska. I skrivande stund då jag skrev att jag enbart skulle ligga i soffan idag. Det blir ju aldrig så.
Direkt gav vi oss ut i skogen för att leta blåbär/svamp. Jag har konstaterat att blåbären vinner iår.
Malte fick med sig gotte-mellanmål hem och mamma svamp till sin köttbit iaf.

Imorgon blir det att åka in till Winnie och få pälsen trimmad. Det kan va det bästa som finns.

Nej, en snabbstädning innan familjen kommer hem med en förhoppningsvis Oxfilé.

sviter och sviter.

fin dukning va? 

Japp det va superfint, alltihop! Tills hela gänget mättade sina magar med alkohol och allt blev kaos. Det här körschemat el hovmästarn skulle hålla reda på föll liksom isär. Men alla skötte sig galant och det blev bra till slut! Va hemma runt halv tolv och sviterna sen igår efter ett marathonlopp upp och ner i en brant trapp med tallrikar har satt sig i benen. Huvudet är segt och ni lär hitta mig såhär (fast i liggande läge) i soffan idag.

Jag skulle vilja skriva till er att jag är sugen på en löppass...men då skulle jag ljuga. 

Min ben skriker efter vila och det kan på sin höjd bli en promenad framåt eftermiddagen. 

Jag tar en vilosöndag. Vad gör ni idag mina fina? 

Hovmästarn herself.

Alla ni som har 3 kanske vet att nätet låg nere igår. Iallafall här ute på vishan.
Där av ingen uppdatering.

Den här hovmästarn är redo för ett bröllop i Gamleby! Fullt ös.

Orkar jag, uppdaterar jag er ikväll när jag är hemma annars får ni sukta efter morgondagen!

Närmar mig.

( I wish att jag kunde skriva att jag sitter i solen...men så är ju inte fallet. det regnar ju mest bara hela tiden) 

Jag har sovit oroligt, jag är inte förvånad. Det blir flertalet andningsövningar för att komma på banan. Först imorgon ikväll kan jag säga att jag är lugn igen. Ni får tillbaka mig då. ;-) 

Tack för ert stöd. Det är ta mig tusan inte lätt. 

Nu är frukosten intagen, väntar på att grannsvägerskan ska göra sig redo så vi kan ta varvet runt byn. I eftermiddag blir det att åka till Åkerholms Säteri och ha "genomgång" inför bröllopet imorgon. 

Under tiden fixar sambon grillat och jag ska sjuttsingen ta mig ett glas rödvin till det. 

p.s Grattis Sandra & Johan till förlovningen! :-) 

Lång tid sedan vikt up. Det går bra, bättre än förväntat. Dessa kilon man la på sig

under 4 veckor på semestern bara flyger ju av. 

Om att leva med ångest och att hantera den rätt.

Japp, jag lider av konstant ångest. Det låter värre än vad det är.

Som ni kanske har förstått har jag ett enormt kontrollbehov. Jag vill ha koll på allt,
hellst göra allt själv för att veta att det blir rätt gjort osv.
Det är skitjobbigt. Verkligen skitjobbigt... Jag har jobbat med det jättelänge men det
är svårt.

Bara en sån simpel grej som att Niklas ska städa. Jag vet att han hellst dammsuger först och dammar
efter. Bara för att han städar annorlunda än mig gör jag det hellre på mitt sätt för att det ska bli rent.
(städar niklas blir det givetvis rent också)

Jag kan inte gå o lägga mig om jag inte vet att tvätten är upphängd. (farligt om den väntar i maskinen tills imorgon...not)

Som nu när det är tusen saker att göra...(men egentligen är det inte det)
Men jag har en förmåga att tänka så långt framåt. I detta fall, jobbet drar snart igång, det vankas inskolning, höga krav på mig själv att jag ska göra allt själv.....)

På lördag ska jag jobba på ett bröllop som ni har läst om. På ett ställe jag aldrig varit på, inte vet vart det ligger. Känner inte personalen och vice versa. Det ställer till det för mitt kontrollbehov eftersom jag
i självaste verket inte vet mer än att jag ska ha koll på tider och lite så.
Då stressar jag upp mig själv, jag kallsvettas, jag blir yr, illamående och bara far illa.
Jag skulle liksom kunna tacka nej bara för att jag får ångest pga mitt kontrollbehov.

Det låter sjukt men säkert fler av er som känner igen er.

Jag övar mig själv att bli bättre genom att koppla ifrån allt och lyssna på bra musik.
Det får mig verkligen att koppla av.
Jag gör andningsövningar minst 1 gång om dagen. Försöker att skjuta fram vissa saker
som jag vet ingen dör av om jag inte gör det just nu.

Vissa dagar går jag upp i atomer men nångång ska jag väl bli normal också. :-)

varning för djupt inlägg.

Jag har en kväll som jag vill gå tillbaka i tiden och minnas med både sorg och glädje.
När man bara ökar i storlekar...från medium, large, xl. Mina tankar va då att "Herregud va storlekarna
har blivit mindre med tiden...xxl nu är väl som M för ett tag sen"

Det va ju inte riktigt så. Men när man är tjock. Jo jag använder tjock, för jag tycker nu att jag va riktigt tjock. Jag vill inte ljuga och säga överviktig. Det va jag inte. Jag va tjock.
Jo när man är tjock tänker man liksom inte på det. Kan man fortfarande ha den största storleken på Gina Tricot är man ändå nöjd för att man fortfarande kan hitta kläder där.

april 2011 

När du är tjock är det ingen som kommer fram och säger "Du ska inte börja tänka på vad du stoppar i dig. Du är tjock" jämförelsevis som nu när folk kan komma fram och säga "Gud va smal du har blivit" 

Det jag vill komma fram till är att när folk inget säger om ens vikt och man fortfarande kan ha de kläder man typ vill ha så tänker man inte på hur man ser ut. Man undviker också hellst att hamna med på kort för innerst inne vill man inte inse hur man ser ut. Ja menar, nånstans långt innanför pannbenet vet man ju om det. 

Nu när jag inser vilka hälsovinster jag gjort vill jag säga till tjocka människor "Ska du inte tänka på vad du stoppar i dig istället än att sitta här o svulla" Men så säger man ju inte. Aldrig. 

Min svärmor är ärlig. Jag älskar ärliga människor. Hon kan ge en pik som får en att tänka om. 

Ja om man fattar pikarna det vill säga. Hon är nog den enda som skulle kunna stoppa mig om jag börjar lägga på mig vikt igen. "Fan ta dig om du går upp 40 kg igen!" Det är skönt att ha en sån människa runtom sig!  

juni 2011 

Som ni vet sen långt innan höjer jag låghydratskost högt upp över skyarna! 

Jag är ett levande bevis på att det funkar. Tror man LCHF är livsfarligt kan man åtminstone

kickstarta igång kroppen med låghydratskost för att sedan övergå till etc tallriksmodellen. 

Jag är och kommer alltid vara en LCHF:are som tillsätter kolhydrater med måtta nångång ibland. 

Jag lever och tror att kroppen inte behöver överdrivet med kolhydrater. 

Mötte Therese idag på stan. Eller mötte, vi hade bokat loppis-träff ;-) Hon sa att det hade stannat av på vågen för att istället visa sig på måttbandet. Måttbandet är lika viktigt om inte viktigare att hålla ögonen på. 

MEN jag är som Therese, jag vill se resultat på vågen. Han man alltid vägt alldeles för mycket vill man en dag också stolt kunna berätta för alla vad man väger. Det bara är så. 

Jag är stolt över mig själv som tog tag i mitt liv. Såhär i efterhand vet jag inte hur jag egentligen

tog steget. Det va ju inte direkt nån som sa "Tja tjockis! Faaan börja ta hand om dig själv" 

Kanske min djävul på axeln, vem vet. Karaktär säger vissa, kan delvis hålla med. 

Ta hand om era kroppar.